5 Augusti

Hej på er

Nu har det gått en vecka igen och vilken vecka det blev....

Förra helgen var det tjejträff hos Eva i Lerum, mycket god mat och roligt snack. Vi sov över och satt uppe ganska länge och hade så trevligt.

På måndagen var jag ute och gick mig en runda på några km, det var skönt men senare på eftermiddagen när jag skulle äta så hände något otäckt. Min vänster arm o hand slutade fungera, det gick inte att använda besticken och jag fick panik. Ringde Ove men vad kunde han göra i Bengtsfors. Men det var ändå skönt att prata och han lugnade och sa att jag var tvungen att ta mig till läkaren på något sätt. Var helt rörig och hade svårt att få fram knappsatsen på telefonen. Men till slut fick jag i alla fall ringt 112 och där var de så vänliga och hjälpsamma. Ambulans skickades omgående och den var här på tjugo minuter. Jag hade då tagit mig ut och då hade även vänsterbenet blivit försvagat.

Väl på Näl gjordes en massa kontroller och CT-röntgen av huvudet. De konsulterade Nevro i GBG och de kom fram till att det berodde på att jag trappat ur Kortisonet för snabbt dessutom hade ju veckan innan varit mycket aktiv men bröllop, 50-årskalas och tjejträff. Sena kvällar och lite vin varje gång och det var nog lite mycket för mig. Jag känner ju mig ganska pigg och tror nog jag orkar mer än jag gör. Kom upp till avdelning och fick kortison igen och redan på kvällen var det bättre. Ove hade kommit och det kändes ganska lugnt igen :). Dagen efter var arm, hand och ben nästan som vanligt igen. Blev kvar till Onsdag em då Fredrik körde mig hem.

 

 

 Maten på sjukhuset var faktiskit lite bättre nu jämfört med hur det var i våras, kanske ny kock ;)

 

 

När ambulansen kom så släppte de in Gullan men fönstret till kattgården var ju öppet och Gullan hoppar ju över där så när Ove kom hem var hon ute igen (hon brukar gå fritt ute eftersom det inte går att hålla henne inne i kattgården). Hon kom inte när Ove ropade och inte dagen efter heller och på em var ju Ove tvungen att ta sig mot Bengtsfors igen. När jag kom hem på onsdagen så hoppades jag att hon skulle sitta och vänta på mig utanför dörren men inte... Jag ropade hela em-kvällen men utan resultat. Inte heller på torsdagsmorgonen kom hon. Jag gick runt i området och ropade kollade diken, men utan resultat. Jag började tro att hon tyvärr var borta men ville ju gärna hitta henne även om hon inte längre levde. Men mest var jag rädd för att hon var instängd i  något förråd. På fredagen när jag kom hem från läkaren så satt på altanen på framisdan och väntade som om ingen hänt :) utan synliga skador men mycket smutsig. Jag tror hon varit instängd och är så glad att hon är hemma igen.

 

 

 

 

I fredags var det ju dags för återbesök på Onkologen Sahlgrenska. Ett bra besök och hösten behandling planerades. Detta på ett sådant sätt att det stämmer bra med vår planerade Italienresa :) blodprover tagna på Näl inför detta läkarbesök var bra så jag fick recept på första dosen cellgifter. Nu dubbel dos mot vad jag tog när jag strålades. Men jag äter de "bara" under fem dagar och började med en gång och jag har inte mått illa hurra! Men jag känner att de påverkar mig, trött och lite tjyvig under dagtid. Nu blir det en behandling till innan Italien och sedan en till i slutet av september och efter det en MR undersökning i oktober (ser jag fram emot med viss ångest...) Därefter blir det troligen tre omgångar till med cellgift. Men jag får säga att jag har en underbar doktor!

 

Så var det lördag och lite roligheter. A-bombers (http://www.a-bombers.com) Old style weekend i Backamo. Vi var inte med på festen men de har ju en happening i Uddevalla med backrace i Dynamitbacken och det brukar vara kul att kolla på. Vi var där tidigt för att få bra sittplats. Tyvärr bröt syndaflodens åskväder ut en halvtimma innan första racet startade och vi blev helt genblöta, men det var ju varmt så det var bara att gilla läger :). Kolla in de fräcka bilderna på några av de deltagande fordonen.

 

 

 

 

Hej då vi hörs snart igen :)

Marie